Fakta
Här lär du dig mer om vårdrelaterade infektioner (VRI), identifikation av riskpatienter och förebyggande av VRI
Fakta om VRI
Fakta om VRI
Fakta om VRIVad är en VRI?
Vad är en VRI?
En vårdrelaterad infektion (VRI) är en infektion som har ett orsaks- och tidssamband med vård. Motsatsen är samhällsförvärvad infektion.
Socialstyrelsens definition: Infektion som uppkommer hos person under slutenvård eller till följd av åtgärd i form av diagnostik, behandling eller omvårdnad inom övrig vård och omsorg, eller personal som arbetar inom vård och omsorg ådrar sig till följd av sin yrkesutövning.
Vårdrelaterade infektioner (VRI) förekommer i såväl sluten- som öppenvård. (Källa SKR 2019)
Öppenvård
Primär-, tandvård och specialiserad vård som inte kräver slutenvård.
Vårdrelaterad infektion är den vanligaste typen av vårdskada (drygt 1/3 av alla vårdskador). Varje år drabbas ungefär 57 000 patienter av en vårdrelaterad infektion och 30 till 50% av dessa hade kunnat undvikas. Vårdrelaterade infektioner (VRI) bidrar till 3 - 4 dödsfall per dygn i Sverige (1300 per år), att jämföra med mindre än ett dödsfall per dygn i trafiken (Källa: folkhälsomyndigheten, [2025-04-14]).
Vårdrelaterade infektioner drabbar alla åldrar och förekommer inom all tand- och sjukvård. Störst risk att drabbas har patienter med många grundsjukdomar. Medelvårdtiden för patienter som får en VRI är mer än dubbelt så lång som patienter som inte får en VRI.
Inom tandvården kan olika typer av vårdrelaterade infektioner (VRI) uppstå, inklusive postoperativa infektioner i operationsområdet, infektioner relaterade till användning av verktyg eller åtgärder (som en rotfyllning), samt infektioner som sprids via patientnära arbete och bristande hygien. VRI inom tandvården kan förutom problem i munhålan leda till lunginflammationer, endocardit.
Vanliga typer av VRI i tandvården
Postoperativa infektioner:
Infektioner som uppstår i operationsområdet efter en kirurgisk eller annan ingrepp. Detta kan till exempel vara en infektion i tandköttet efter en operation.
Infektioner i samband med ingrepp och åtgärder:
Infektioner som uppkommer till följd av åtgärder som bryter kroppens naturliga infektionsbarriärer, till exempel vid användning av olika instrument eller vid rotfyllningar.
En vårdrelaterad infektion kostar i genomsnitt 107 000 kronor för svensk sjukvård. Enbart den förlängda vårdtidskostnaden för undvikbara vårdrelaterade infektioner (VRI) i Sverige uppgår årligen till mellan 1,5 och 2,1 miljarder kronor. Den totala kostnaden är avsevärt m högre. Om VRI kunnat undvikas hade 120 000 till 200 000 vårddagar kunnat frigöras.
Fakta om VRISvenska definitioner av VRI
Svenska definitioner av VRI
Vårdrelaterade infektioner delas in i tre olika kategorier. Beroende på vilket samband som förekommer eller när infektionen gör sin debut.
Infektion som uppkommer hos person under slutenvård eller till följd av åtgärd i form av diagnostik, behandling eller omvårdnad inom övrig vård och omsorg, eller personal som arbetar inom vård och omsorg ådrar sig till följd av sin yrkesutövning.
Postoperativ infektion
Ytlig eller djup infektion i operationsområdet som debuterar <30 dagar efter kirurgi utan implantat eller <1 år efter kirurgi med implantat (Implantat avser fixtur).
Övrig ingreppsrelaterad infektion
Infektion som kan relateras till användning av dränage, punktion, injektion med flera åtgärder som bryter eller försvagar kroppens naturliga infektionsbarriärer.
Läkemedelsrelaterad infektion
Infektion som uppkommer till följd av ett läkemedels effekt på infektionsförsvaret; t.ex. vid behandling med cytostatika, immunhämmare eller kortison.
Varje infektion som debuterar två dygn eller mer (≥48 timmar) efter inskrivning inom slutenvården oberoende av tidigare vård eller behandling.
Varje infektion som debuterar inom två dygn efter utskrivning från slutenvård.
Fakta om VRIVarifrån kommer smittämnet i VRI?
Varifrån kommer smittämnet i VRI?
De vårdrelaterade infektionerna kan vara endogena (orsakas av patientens egna mikroorganismer) eller exogena (orsakas av utifrån kommande mikroorganismer).
En endogen infektion orsakas av den egna mikrobiotan (kallas också den egna normalfloran av mikroorganismer). Normalflorans mikroorganismer förs då tillplatser på/i kroppen där de normalt inte växer och orsakar sjukdom.
Endogena vårdrelaterade infektioner beror ofta på vårdåtgärder som bryter eller försvagar kroppens naturliga infektionsbarriärer till exempel operationer, användning av dränage, intubation, punktion och injektion. Endogena infektioner är vanligare än exogena infektioner.
En exogen infektion orsakas av bakterier eller virus som överförs ”utifrån” genom kontaktsmitta, droppsmitta, luftburen smitta, fekal-oral smitta, blodburen smitta eller vektorburen smitta. Alltså smittämnen som inte ska finnas i den normala mikrobiotan
Vanliga smittvägar inom vården
Kan ske vid direkt fysisk kontakt mellan smittkällan och den som smittas, till exempel från sjukvårdspersonal som felaktigt arbetar trots att den har infekterade eksem på händerna, till en patient med ett operationssår.
Mikroorganismer överförs indirekt, alltså via ett mellanled. Till exempel överföring av mikroorganismer till personalens händer från förorenade ytor på medicinteknisk utrustning eller möbler. Om inte korrekt handhygien utförs smittas sedan patienter av personalens händer.
Från avföring (feces) till mun (oral överföring). Ett smittämne som finns i mag-tarmkanalen kan förorena vatten eller livsmedel via kräkning eller avföring. Till exempel genom att en person med pågående vinterkräksjuka genom ej upptäckt stänk från kräkning förorenar mat eller dryck som i senare sväljs ned av en annan person.
Mikroorganismer från mag-tarmkanalen överförs via mellanled. Till exempel från osynligt förorenade ytor på en patienttoalett där någon har kräkts eller haft diarré. Den som smittas tar på de förorenade ytorna med sina händer och oavsiktligt förs mikroorganismerna till den egna munnen och sväljs ned. Även tandvårdspersonal kan smitta patienter eller sig själv på samma sätt om inte handhygien utförs korrekt.
Droppar med mikroorganismer som uppstår när en infekterad person hostar, nyser eller snyter sig och når mottagarens ögon eller slemhinnor i mun eller näsa direkt via stänk. Räckvidden brukar räknas vara maximalt 1,8m innan dropparna faller till golvet.
Droppar med mikroorganismer faller ned på föremål eller ytor och kan sedan föras vidare som indirekt kontaktsmitta via händer om inte handdesinfektion utförs efter kontakt med föremålen eller ytorna.
Förekommer om droppar med mikroorganismer är tillräckligt små för att kunna inhaleras (nå lungorna utan att fastna i svalget) men förlorar smittsamheten på längre avstånd. Exempel är droppar som kan uppstå vid intubation av patient med smittsam influensa.
Mycket små vätskedroppar, partiklar, med smittämnen som följer med utandningsluften från en infekterad person och torkar ihop ytterligare till ännu mindre så kallade droppkärnor som kan sväva i luften under lång tid. Bara vissa smittämnen överlever detta. Droppkärnorna följer luftströmmar t ex med ventilation mellan olika rum. Droppkärnorna inhaleras av en annan person och smittar. Förekommer vid smittsam lungtuberkulos, mässling och vattkoppor.
Små hudpartiklar med mikroorganismer sprids till luften i rummet och kan sväva upp till några minuter. Smittvägen förekommer vid vissa operativa ingrepp med implantation av t ex ledproteser. Smittrisken kan minskas med särskild operationsventilation och täta arbetsdräkter som används av operationspersonalen.
Sjukdomar som sprids via blodkontakt, genom stick- eller skärskador av förorenade kanyler. Kan också ske genom blodstänk på skadad hud, slemhinnor i mun eller ögon.
Smittspridning behöver inte ge några infektionssymptom utan kan ske i det tysta. Bland väldigt många som smittats får endast några få personer symtom. Sådan smittspridning är svår att upptäcka och kan snabbt ske i vården där hygienrutiner är bristfälliga. Många sjukhusutbrott av resistenta tarmbakterier har börjat som tyst spridning. När utbrottet blivit upptäckt är ofta så många smittade att det är svårt att stoppa smittspridningen.
Var tionde patient bär resistenta bakterier | Vårdfokus (vardfokus.se)Fakta om VRIFörebyggande åtgärder mot VRI
Förebyggande åtgärder mot VRI
Förutsättningar för låg förekomst av vårdrelaterade infektioner är lokaler anpassade för den vård som bedrivs, tillräckligt med personal och rätt kompetens. Basala hygienrutiner bryter smittvägen för kontaktsmitta. Rengöring, desinfektion och sterilisering av utrustning motverkar smittspridning via sådana föremål som används på flera patienter, till exempel kirurgiska instrument, vinkelstycken och depurationsinstrument.
Vad betyder ”smittad”?
Bärarskap: En person kan ha resistenta bakterier på huden, i näsan eller i tarmarna utan att veta om det. Om bakteriefloran i övrigt är frisk lyckas vanligen de resistenta bakterierna inte hävda sig mot alla andra bakterier som finns omkring dem.
Infekterad: Att bära på resistenta bakterier ökar risken för att de ska ge en infektion. Ett sår kan ge hudbakterier en chans att ta sig förbi den skyddande huden.
Inte obotligt: Man kan man bli frisk från en infektion med resistenta bakterier. Och även den som bär på resistenta bakterier utan att veta om det brukar bli av med dem, men det kan ta många månader och under tiden kan de spridas vidare eller orsaka en infektion.
Antibiotikaresistens – den tysta pandemin | Karolinska Institutet Nyheter (ki.se)
Patientnära
De specifika åtgärderna förebygger framförallt endogena infektioner (som är vanligare än exogena). Korrekt utförande av varje åtgärd, undersökning och behandling samt borttagande av antibiotika, när det inte längre behövs minskar risken för VRI.
Mikroorganismer och antibiotikaresistens
Mikroorganismer och antibiotikaresistens
Mikroorganismer och antibiotikaresistensResistensutveckling
Resistensutveckling
I Sverige utgör antibiotikaförskrivningen inom tandvården ungefär sju procent av den totala förskrivningen.
Under åren 2011–2014 publicerade Läkemedelsverket och Socialstyrelsen nationella riktlinjer och rekommendationer rörande användning av antibiotika i tandvården vilket bidragit till restriktivare förskrivning. Rekommendationerna är under revidering, läs mer på Läkemedelsverkets hemsida.
Statistikrapport från Socialstyrelsen 2009–2017 Antibiotikaförskrivning inom tandvården. Rapporten visar att 2009 förskrevs antibiotika till 54 personer per 1000 tandvårdspatienter inom folktandvårdsorganisationerna. 2017 hade denna siffra sjunkit till 30 personer per 1000 tandvårdspatienter.
Resistens innebär att en infektion orsakad av en specifik bakterie inte går att behandla med ett visst antibiotikum. Resistens kan definieras av kliniker inom sjukvården som behandlar patienten eller genom undersökning av bakterier på ett mikrobiologiskt laboratorium. Används antibiotika i fall då det inte är tvunget finns risk att bakterien blir resistent mot detta antibiotikum och att det längre fram inte ger avsedd effekt.
Multiresistenta bakterier
Bakterier som är resistenta mot flera olika antibiotikagrupper.
Naturlig resistens
Om ett antibiotikum saknar angreppspunkt mot en viss bakterie är bakterien naturligt resistent. Mykoplasma saknar cellvägg och är därför naturligt resistent mot betalaktamantibiotika som verkar genom att hämma bakteriers cellväggssyntes.
Resistens in vitro (laboratorieresistens)
Bakterien är resistent vid laboratorietester. Resistens kan påvisas med molekylärbiologiska metoder genom undersökning av bakteriens sammansättning och funktion, eller med resistensbestämning genom tester av olika antibiotikas effekt på bakterien.
Resistens in vivo (klinisk resistens)
Om en infektion orsakad av en specifik bakterie inte svarar på behandling med ett antibiotikum för vilket bakterien är känslig in vitro, talar man om klinisk resistens. Detta orsakas ofta av odränerat eller svårtillgängligt infektionsfokus.
Förvärvad resistens
En bakterie kan bli resistent på olika sätt, och resistens kan vara medfödd eller förvärvad. Förvärvad resistens kan vara kromosomal eller överförd från en annan resistent bakterie.
Kromosomal resistens
Kromosomal resistens orsakas vanligen av punktmutationer, ofta som en följd av antibiotika i bakteriens omgivning. Kromosomal resistens sprids vertikalt, det vill säga överförs till nästa generation när bakterien delar sig.
Extrakromosomal resistens
Resistensgener kan överföras mellan bakterier genom rörliga genetiska element såsom plasmider. En plasmid är en i cytoplasman fritt förekommande ringstruktur uppbyggd av gener. Plasmider kan överföras till andra bakterier genom konjugation. Transformation och transduktion är andra exempel på genöverföring mellan bakterier
Den ökande antibiotikaresistensen utgör ett stort medicinskt hot. Vi riskerar att inte kunna behandla allvarliga infektioner och vanliga komplikationer till avancerad medicinsk och kirurgisk behandling i framtiden. Problemet med ökande resistens är en konsekvens av hur vi lever.
Vi har använt mycket antibiotika under lång tid vilket gjort att bakterier utvecklat resistens. Över- och felanvändning av antibiotika till människor och djur är de viktigaste orsakerna till resistensutvecklingen.
Tidigare spreds resistenta bakterier främst på sjukhus men nu ökar spridningen ute i samhället. Vi människor, våra djur och vår mat reser allt mer, vilket underlättar spridningen av resistenta bakterier.
Antibiotikabehandling leder till selektion av resistenta bakterier både i individen och i naturen.
Vid antibiotikabehandling dör många av kroppens goda bakterier, exempelvis i tarmen. Bakterier som är resistenta mot den aktuella antibiotikan får då fördelar, genom ökat fysiskt och näringsmässigt utrymme, och kan växa till och bli fler.
Bakteriernas resistensgener kan också överföras till andra bakterier och på så sätt spridas ytterligare. Eftersom en del av antibiotikan vi konsumerar sedan hamnar i naturen fortsätter selektionen även där.
Kinoloner och cefalosporiner bidrar till selektion av resistenta bakterier i särskilt stor utsträckning.
Mikroorganismer och antibiotikaresistensAntibiotikaresistens och VRI hör ihop
Antibiotikaresistens och VRI hör ihop
Alla bakterier kan utveckla resistens i samband med antibiotikabehandling.
Högt antibiotikatryck på våra sjukhus medför naturlig selektion av mer resistenta bakterier vilket i sin tur ökar risken för vårdrelaterade infektioner orsakade av resistenta bakterier. Även tandvårdens förskrivning av antibiotika bidrar till detta varför återhållsamhet bör råda.
Vårdhygienrutiner förhindrar spridning av resistenta bakterier.
Fyra typer av resistenta bakterier är anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen: ESBL, MRSA, PNSP och VRE.
Mikroorganismer och antibiotikaresistensÅtgärder för minskad resistens
Åtgärder för minskad resistens
Det finns flera åtgärder som du kan vidta för att minska risken för att resistensutvecklingen fortsätter.
Följ tandvårdens hygienrutiner för att minska bakteriespridning
Följ nationella rekommendationer och ”Tandvårdens Läkemedel, SKR” om val av antibiotika. Välj ett läkemedel som specifikt täcker den misstänkta bakterien, undvik preparat med onödigt brett spektrum.
Ge endast antibiotika vid adekvat indikation, då det verkligen behövs.
Dosera korrekt med så kort behandlingstid som möjligt, tillräckligt hög dos och tillräckligt många doser per dygn.
Undvik att behandla med preparat som ger hög risk för resistensutveckling.
Fem skäl till att det är så viktigt att bekämpa antimikrobiell resistens:
1. Resistenta bakterier smittar 800 000 människor i EU per år
2. Hundra människor dog varje dag av antimikrobiell resistens i Europa 2020
3. Antimikrobiell resistens förekommer i djur, livsmedel, växter och i miljön
4. Åtgärder för att bekämpa resistenta bakterier medför betydande hälso- och sjukvårdskostnader
Basala hygienrutiner
Basala hygienrutiner
Basala hygienrutinerAllmänt
Allmänt
Basala hygienrutiner som beskrivs i det här avsnittet är en del av god vård och ska alltid tillämpas för alla patienter av all vårdpersonal.
Fungerande basala hygienrutiner är fundamentala för patientsäkerheten rutinerna skyddar också besökare i vården och vårdpersonalens hälsa. Tillämpning av basala hygienrutiner lägger grunden för att förebygga vårdrelaterade infektioner och smittspridning inom alla former av vård och omvårdnad.
Basala hygienrutinerBasal hygien i vård och omsorg
Basal hygien i vård och omsorg
För att skydda dig och patienten mot smitta i vårdmomentet finns föreskrifter från Socialstyrelsen (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg och Arbetsmiljöverket (AFS 2018:4) Smittrisker
Alltid
Arbetskläder
Handdesinfektion
Vid behov
Handtvätt
Handskar
Skyddskläder
Stänkskydd
Munskydd och andningsskydd
Arbetskläder får endast användas på arbetsplatsen. De ska vara kortärmade och bytas dagligen och vid synlig smuts. Arbetskläderna förvaras separat från privata kläder. Arbetsgivaren tillhandahåller arbetskläder och ansvarar även för tvätt av dem, kläderna ska tvättas i minst 60 grader.
Förorenade händer kan överföra bakterier och virus från en infekterad patient eller förorenad yta till en annan patient och ge upphov till en infektion. Även utanför vården kan handhygien minska risken för att sprida smitta mellan personer. Under en nagel ryms lika många bakterier som antalet invånare i Sverige. Under en ring ryms lika många bakterier som antalet invånare i Europa. I ett trasigt nagelband ryms nästan lika många bakterier som hela jordens befolkning (6 miljarder).
Underarmar och händer ska hållas fria från armbandsur, smycken, bandage, förband, stödskenor eller motsvarande. Naglarna ska vara korta och fria från konstgjorda material.
Handdesinfektionsmedel ska användas före och efter all patientkontakt. Ta rikligt, ca 2–4 ml. Gnid in handdesinfektionsmedlet överallt på händer och underarmar inklusive fingertoppar och tumgrepp tills det har torkat in och huden känns torr. Desinfektionsmedlet innehåller återfettande medel som motverkar torra händer. Tvätta händerna med flytande tvål efter smutsiga arbetsmoment, toalettbesök och om det pågår magsjuka på kliniken, samt före mathantering. Efter handtvätt torkas händerna ordentligt torra med torkpapper. Därefter desinfekteras händerna.
Skyddshandskar ska endast användas vid kontakt med kroppsvätskor och vid rengöring och desinfektion. Handskar överanvänds i vården. En korrekt nydesinfekterad hand är renare än en skyddshandske. Handsken ska skydda arbetstagaren från kraftig kontamination av mikroorganismer så att handspriten kan avdöda resterande, och kemiska ämnen vid rengöring och desinfektion. Händerna ska alltid desinfekteras både före och efter användning av handskar. Gnid in desinfektionsmedlet tills händerna blir torra. Ta därefter på handskar. Handskarna ska kastas direkt efter användning. Se till att du inte kommer i kontakt med förorenad del när du tar av dig handskarna.
Används om kläderna riskerar att komma i kontakt med kroppsvätskor eller annat biologiskt material under ett vård- eller omsorgsmoment. Exempel på detta kan vara undersökning av patient, tandvårdsbehandlingar med mera Se till att du inte kommer i kontakt med förorenad del när du tar av dig skyddsförkläde.
Vid arbetsmoment som medför risk för stänk mot ansikte (skydd av slemhinna i öga, näsa och mun) ska munskydd, i kombination med skyddsglasögon eller ett visir, användas. Det skyddar då till exempel mot luftvägssekret, vid sugning av luftvägar, eller mot blodstänk.
I tandvården ingår munskydd (av typ 1 eller 2), i basala hygienrutiner samt den personliga skyddsutrustningen, vid patientnära behandling.
Vid vård av patient/vårdtagare med vissa typer av inhalationssmittor, såsom mässling, tuberkulos, Covid och vattkoppor, skyddar andningsskydd av klass FFP3 den som är mottaglig för smittan.
Basala hygienrutinerMedicintekniska produkter
Medicintekniska produkter
Innefattar produkter som används av alla inom hälso- och sjukvård.
Det är viktigt dessa behåller sin specificerade mikrobiella renhetsgrad ända fram till de används. Produkterna ska i regel vara förpackade enskilt i produktförpackning eller samförpackning, eller förvaras på annat sätt som bibehåller dess specificerade renhetsgrad. Medicintekniska produkter med krav på mikrobiell renhet delas in i rena, höggradigt rena och sterila produkter.
Renhetsgrad
Rengjord (ersätter ordet ”ren” för rengjorda flergångsprodukter.)
Föremålet eller ytan har genomgått rengöring och kan användas säkert igen i ett specifikt sammanhang.
Icke-steril (ersätter ordet ”ren” för engångs- eller flergångsprodukter som ej genomgått steriliseringsprocess.)
Term för produkter och ytor som varken är desinfekterade eller steriliserade men där det inte krävs för användningen. Engångsprodukter ska uppfylla MDR krav för att minska smittrisk, och flergångsprodukter bör genomgå rengöring, desinfektion eller sterilisering efter behov.
Föremålet eller ytan har genomgått desinfektionsprocess enligt en specificerad metod för säker återanvändning.
Föremålet eller ytan har genomgått en steriliseringsprocess och uppfyller en sterility assurance level (SAL) på < 10^-6.
Luftvägar
Typer av VRI
Luftvägar Allmänt
Allmänt
Vårdrelaterad pneumoni är den VRI som orsakar flest dödsfall
Pneumoni hos patient där symtomdebut sker ≥ 48 timmar efter sjukhusinläggning, tandvårdsbehandling. Ökad risk finns vid dysfagi, om patienten är äldre, skör eller multisjuk.
Om ett instrument frakturerar eller förloras i patientens svalg finns risk för inhalation. Hamnar detta i lungan kan det leda till pneumoni. Därav ska alltid patienter som tros ha svalt eller inhalerat något som förlorats i dennes svalg i samband med en tandvårdsbehandling omgående remitteras till sjukvården för en kontroll, vanligtvis med röntgen.
LuftvägarRiskfaktorer
Riskfaktorer
Riskfaktorer för vårdrelaterade infektioner inom tandvården innefattar brister i hygien och basala rutiner, samt miljörelaterade faktorer som orent gods och bristande utformning av lokaler, otillräcklig städning och underhåll av utrustning.
Patienter med nedsatt immunförsvar, kroniska sjukdomar som diabetes, eller som är äldre eller överviktiga, har ökad risk. Överföring av smitta från en person till en annan via händer, föremål och arbetskläder är en vanlig orsak till spridning.
Diagnoser
Ökad risk vid alla diagnoser som innebär sängläge men särskild risk vid sjukdomar som kan innebära sväljningssvårigheter, sekretstagnation, hypoventilation eller kräkningar.
Ålder
Hög ålder innebär en ökad risk.
Nedsatt immunförsvar
Nedsättning av immunförsvaret beroende på sjukdom eller cytostatikabehandling leder till varierande grad av risk.
Störningar av sväljningsfunktion
Begränsade möjligheter att hantera mat i munhålan och effektivt svälja undan ökar risken för aspiration. Nedsatt sväljningsförmåga förekommer bland annat i samband med neurologiska sjukdomar, traumatiska hjärnskador eller vid tumörsjukdomar i huvud-halsregion eller matstrupe. 30–60 % av alla nyinsjuknade med stroke har sväljningssvårigheter.
Munhygien
Malnutrition och nedsatt munhälsa är kan leda till nedsatt sväljningsförmåga. Svårigheter att tugga och svälja undan mat leder till att rester av mat kan bli liggande i munhålan. Tillsammans med begränsade möjligheter att sköta sin munhygien ökar risken för nedre luftvägsinfektion.
Immunsupprimerande behandling
Cytostatika, TNF-alfa-hämmare, rituximab och långvarig steroidbehandling med doser> 20 mg prednisolon per dygn är exempel på läkemedel associerade med ökad risk för ovanligare agens vid både samhällsförvärvad och vårdrelaterad pneumoni.
Opiatinnehållande läkemedel
Höga doser av smärtstillande läkemedel med opiater kan orsaka andningsdepression, samtidigt som god smärtlindring är av vikt för mobilisering av patienter.
Vårdsituationer med ökad risk för pneumoni
Preparation under lång tid i infekterad vävnad som generar aerosol?
Åtgärder baserade på riskfaktorer
- Uppdaterad anamnes och hälsodeklaration inklusive medicinlista.
- Vid osäkerhet om antibiotikaprofylax behövs, ta kontakt med patientens läkare.
- Vid dysfagi (lätt att sätta i halsen med ökad risk för lunginflammation) är det extra viktigt med noggrann sugteknik och att patienten inte tippas så långt bak.
- Planera och anpassa behandlingstiden i relation till vad patienten orkar, speciellt för multisjuka, sköra patienter.
Sväljningssvårigheter och munhygien
Aspiration bör även has i åtanke vid återkommande lunginflammationer. Sväljningssvårigheter bör övervägas vid många diagnoser exempelvis neurologiska sjukdomar och sjukdomar i svalg och matstrupe.
Regelbunden munvård och tandvård
Överväg att ta hjälp av tandhygienist vid längre vårdtider.
Kostregistrering
Överväg kostregistrering och kontakta dietist vid behov då sväljningssvårigheter ofta ger otillräckligt näringsintag.
Basala hygienrutiner
Konsekvent tillämpning av basala hygienrutiner på alla patienter som sjukhusvårdas för att minska risken för kolonisation av bakterier som kan orsaka pneumoni.
Postoperativ sårinfektion
Postoperativ sårinfektion Allmänt
Allmänt
Postoperativa sårinfektioner
Kirurgiska ingrepp är alltid förenade med en viss risk för postoperativ sårinfektion. Postoperativ sårinfektion är efter urinvägsinfektion och lunginflammation den vanligaste vårdrelaterade infektionen. Infektionen klassas som vårdrelaterad om den är relaterad till ingreppet och debuterar inom 30 dygn efter kirurgi. Vid implantatkirurgi och infektion kring implantatet klassas infektionen som vårdrelaterad om den uppstår inom ett år efter operationen.
Engagerar endast hud, slemhinna och subkutan vävnad i operationssnittet. Ger purulent sekretion från operationssnittet. Tecken till infektion är smärta, ömhet, svullnad, rodnad och värmeökning.
Engagerar djup mjukvävnad som fascia och/eller muskellager. Purulent sekretion från djupt operationssnitt eller abscessbildning. Feber och lokal smärta kan föreligga.
Djupare belägen än muskel och fascia, involverar det organ där kirurgi utförts. Purulent sekretion eller positiv odling från djupt drän.
Postoperativ sårinfektion Riskfaktorer för postoperativ sårinfektion
Riskfaktorer för postoperativ sårinfektion
Flera faktorer avgör risken för postoperativ sårinfektion. Vid elektiv kirurgi (kirurgiska ingrepp som inte är akuta) är det av stor vikt att optimera patientens förutsättningar för att undvika postoperativa komplikationer, såsom sårinfektion.
Olika typer av kirurgi medför olika risk. Det har betydelse var på kroppen ingreppet utförs. Ju ”renare” ingrepp desto lägre risk för postoperativ sårinfektion.
Lång operationstid medför högre risk för att bakterier etableras i sårhålan.
Optimering av luftkvaliteten i operationssalen minskar risken för postoperativ sårinfektion. Den viktigaste källan till luftburen kontamination är hudpartiklar med mikroorganismer från personer i operationssalen.
Komorbiditet
Samsjuklighet, närvaro av andra sjukdomar förutom aktuell diagnos. Patienter med hög komorbiditet löper allmänt en högre risk att drabbas av en vårdrelaterad infektion.
Ålder
Äldre, liksom spädbarn, har högre risk att drabbas av postoperativ sårinfektion.
Övervikt
BMI ≥30 kg/m2 är en riskfaktor för postoperativ sårinfektion.
Dåligt näringstillstånd
Försämrar sårläkning och ger ökad risk för infektion i såret.
Hudskador
Huden är vår viktigaste barriär mot bakterieinfektioner. I eksem eller på annat sätt skadad hud samlas bakterier som i sin tur kan kontaminera ett operationssår.
Rökning
Vid rökning får kroppens vävnader mindre syre, vilket försämrar sårläkning och ökar risken för postoperativ sårinfektion.
Diabetes
Patienter med diabetes har ofta försämrad mikrocirkulation och försämrad sårläkning.
Steroidbehandling
Långvarig steroidbehandling ger tunn, skör hud där eventuella sår läker långsammare.
Alkohol
Alkoholkonsumtion över 2 standardglas per dag fördubblar generellt risken för postoperativa komplikationer, bland annat infektioner. Högt alkoholintag hämmar immunförsvaret.
Postoperativ sårinfektion Förebyggande av postoperativ sårinfektion
Förebyggande av postoperativ sårinfektion
Antibiotikaprofylax ges inför vissa kirurgiska ingrepp för att minska risken för postoperativa infektioner.
Idag utgör antibiotikaprofylax ca 20–30% av all antibiotikaanvändning på sjukhusen (Motsvarande statistik finns inte från tandvården.). Risken för infektion varierar med graden av bakteriell förorening och typ av ingrepp. SBU:s rapport Antibiotikaprofylax vid kirurgi (2010) är den senaste nationella rekommendationen. Gott munhålestatus är av avgörande betydelse för att minska risken för lokala och hematogent spridda infektioner hos riskpatienter.
Infektionsförebyggande tandvård ska utföras inför medicinska ingrepp och behandlingar som medför kraftigt ökad risk för infektioner.
Den sammanlagda bedömningen av patientens samtliga riskfaktorer är avgörande för om antibiotikaprofylax är nödvändig eller inte.
Antibiotikaprofylax inom tandvården bör inskränkas till ett fåtal definierade riskpatienter och vissa odontologiska ingrepp.
Läs mer i Tandvårdens läkemedel, SKR
Evidensbaserade rekommendationer
Vid val av antibiotikum beaktas antibakteriellt spektrum, risk för resistensutveckling, biverkningar, farmakokinetik och farmakodynamik.
Timing
Tidsmässigt ska antibiotikaprofylax anpassas till att maximala serum-och vävnadskoncentrationer uppnåtts när operationen påbörjas.
Antibiotika med kort halveringstid, tex. Amoxicillin, ges en timme före operationsstart.
Hårväxt inom operationsområdet innebär i sig ingen ökad infektionsrisk. I enstaka fall kan kraftig skäggväxt behöva reduceras. Hår kan dock behöva kortas för att få sterildrapering och förband att fästa. Dessa fungerar som barriär mot mikroorganismer. Håravkortning ska ske med sax eller hårklippningsmaskin med engångsblad. Rakning av operationsområdet ökar risken för hudskador, vilket kan utgöra en grogrund för mikroorganismer, varför det inte rekommenderas.
Rökstopp mellan 4 och 8 veckor före större operationen minskar risk för komplikationer. Patienter som är rökare skall uppmanas till att sluta röka minst fyra veckor före operationen.
Alkoholkonsumtion över 2 standardglas per dag fördubblar generellt risken för postoperativa komplikationer, bland annat infektioner. Alkoholfrihet 4–8 veckor före operation kan minska risken för postoperativa komplikationer med upp till 70% hos högkonsumenter, varför alkoholstopp före kirurgi ska uppmuntras.
Dåligt reglerad diabetes med höga glukosvärden innebär en kraftigt ökad perioperativ risk och försämrad sårläkning med ökad risk för infektion. Inför elektiv kirurgi finns möjlighet att optimera sockerkontrollen i god tid.
Konsekvent tillämpning av basala hygienrutiner på alla patienter som sjukhusvårdas för att minska risken för kolonisation av bakterier som kan orsaka sårinfektion.
Oftast lämnas sår efter operativa ingrepp i munhålan utan täckförband och individuella skötselråd ges. Då postoperativa förband används är deras syfte att skydda såret mot kontamination. De postoperativa förbanden ska som regel inte öppnas tidigare än planerat. Skötsel av postoperativa sår ska ske enligt lokala anvisningar.
En förutsättning för att kunna vidta lämpliga åtgärder för att minska antalet postoperativa sårinfektioner är att dessa registreras. Än så länge finns inget vedertaget register för vårdrelaterade infektioner inom tandvården i Sverige. Det rekommenderas att en avvikelserapport görs för vidare utredning. Denna kan möjliggöra att åtgärder vidtas för att minska risken för upprepning.
Kunskapsstyrning SKR – Nationellt programområde tandvård, kunskapsstyrning.se
SFVH – Svensk förening för vårdhygien - Hygien i Tandvården, Åtgärder och Tankar (HITÅT), sfvh.se
SFVH - Riktlinjer för vårdhygien inom svensk tandvård (HOBIT), sfvh.se
Vårdhandboken – Vårdhygien, infektioner och smittspridning, vardhandboken.se
Strama Tandvård, strama.se/tandvardsstrama/
Arbetsmiljöverket – Förebyggande åtgärder mot smittrisker, arbetsmiljoverket.se
Arbetsmiljöverket – Sjukdomar, smitta och mikrobiologiska risker, arbetsmiljoverket.se
Antibiotika i tandvården - behandlings-rekommendation, lakemedelsverket.se
Socialstyrelsen Vårdhygien, socialstyrelsen.se
Nationella riktlinjer tandvård, socialstyrelsen.se
Tandvårdens läkemedel - Kunskapsstyrning
Antibiotikaresistens – den tysta pandemin | Karolinska Institutet Nyheter (ki.se)