Fakta

Här lär du dig mer om vårdrelaterade infektioner (VRI), att hitta riskpatienter och förebygga VRI.

Så här gick det för dig. Resultatet ger dig en viss vägledning för vilka teoretiska delar nedan du bör fokusera på.

Lär dig mer

Fakta om VRI

Fakta om VRI

Fakta om VRIVad är en VRI?

Vad är en VRI?

En vårdrelaterad infektion (VRI) är en infektion som har ett orsaks- eller tidssamband med vård. Motsatsen är samhällsförvärvad infektion.

Socialstyrelsens definition: Infektion som uppkommer hos person under slutenvård eller till följd av åtgärd i form av diagnostik, behandling eller omvårdnad inom övrig vård och omsorg, eller som personal som arbetar inom vård och omsorg ådrar sig till följd av sin yrkesutövning

Vårdrelaterade infektioner förekommer i såväl sluten- som öppenvård.

Slutenvård

Hälso- och sjukvård som ges till patient som är intagen vid en vårdinrättning

Öppenvård

Primärvård och specialiserad vård som inte kräver intagning i vårdinrättning

Fakta om VRISvenska definitioner av VRI

Svenska definitioner av VRI

Vårdrelaterade infektioner delas in i tre olika kategorier, beroende på vilket samband som förekommer eller när infektionen gör debut.

Fakta om VRIVarifrån kommer smittämnet vid VRI?

Varifrån kommer smittämnet vid VRI?

Vårdrelaterade infektioner kan vara endogena (orsakas av patientens egna mikro­organismer) eller exogena (orsakas av utifrån kommande mikroorganismer).

Vanliga smittvägar inom vården

Fakta om VRIFörebyggande åtgärder mot VRI

Förebyggande åtgärder mot VRI

Övergripande åtgärder

Viktiga förutsättningar för låg förekomst av vårdrelaterade infektioner är:

  • Lokaler anpassade för den vård som bedrivs.
  • Tillräckligt med personal som har rätt kompetens.
  • Fungerande basala hygienrutiner som bryter smittvägar för kontaktsmitta.
  • Att rengöring, desinfektion och sterilisering av utrustning motverkar smittspridning via föremål som används hos flera patienter, t.ex. kirurgiska instrument, endoskop och bäcken.

Patientnära åtgärder

De specifika åtgärderna förebygger framförallt endogena VRI (som är vanligare än exogena):

  • Korrekt utförande av varje vårdåtgärd, undersökning och behandling.
  • Borttagande av antibiotika, urinkateter, kärlinfart och luftvägstub när dessa inte längre behövs.

Övervakning av VRI och antibiotika­användning via Infektions­verktyget

Infektionsverktyget är ett IT-stöd för att samla in och återkoppla information om antibiotika­användning och VRI i förhållande till antalet patienter och antalet vårddagar. De flesta regioner i Sverige har verktyget kopplat till sitt journalsystem i slutenvården.

Vid varje antibiotika­ordination registrerar förskrivaren ordinations­orsak och anger om infektionen är vårdrelaterad eller samhälls­förvärvad. Informationen överförs automatiskt till en nationell databas tillsammans med uppgifter om vårdtider, åtgärds­koder, riskfaktorer och viss annan information om alla patienter som vårdas. Med hjälp av ett rapport­verktyg kan varje verksamhet skapa underlag som beskriver förekomst av VRI och antibiotika­användning i den egna verksamheten för eget förbättrings­arbete. Infektionsverktyget används för att öka patient­säkerheten.

Urinvägar

Vanliga typer av VRI

UrinvägarAllmänt

Allmänt

Patienter med blåsfunktionsstörningar såsom urinretention eller inkontinens och KAD-bärare är riskpatienter för vårdrelaterad urinvägsinfektion (UVI).

UrinvägarRiskpatienter för vårdrelaterad UVI

Riskpatienter för vårdrelaterad UVI

Patienter med KAD

Patienter med KAD har förhöjd risk att drabbas av en vårdrelaterad UVI. Bakterier kommer in både via kateterns insida och via kateterns utsida. Incidensen av bakteriuri ökar med ca 3-8 % per kateterdygn vilket innebär att alla kateterbärare efter ca 2 veckor har växt av bakterier i urinblåsan. 80-85% av alla vårdrelaterade urinvägsinfektioner kan kopplas till KAD-användning. Alla urinvägsinfektioner hos kateterbärare betraktas som vårdrelaterade.

För täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien vid KAD-skötsel ökar infektionsrisken.

Patienter med rubbad blåsfunktion

Normalt rymmer en vuxen urinblåsa 250-500 ml. Urin som blir kvar i blåsan utgör en grogrund för bakterier och gynnar uppkomsten av UVI. Då urinblåsan och nervsystemet samverkar vid miktion kan skador på endera leda till ofullständig blåstömning. Vid residualurin > 400 ml finns risk för blåsskada.

Risksituation för vårdrelaterad UVI

UrinvägarFörebygg vårdrelaterad UVI

Förebygg vårdrelaterad UVI

KAD ska endast sättas när det verkligen är nödvändigt, efter utvärdering av alternativa sätt att tömma blåsan. Utvärdera KAD-behovet dagligen vid slutenvård. Avveckla KAD så fort det är möjligt.

Förebygg urinretention

Förebygg genom mobilisering. Hjälp patienter till regelbundna toalettbesök. Kontrollera residualurin med bladderscan. Patienter med behov av inkontinensskydd har ofta en underliggande blåsfunktionsstörning med ökad risk för vårdrelaterad urinvägsinfektion. Välj storleksanpassat inkontinensskydd.

Bladderscan

Utförs efter toalettbesök.

Om residualurin

200-300 ml: ny kontroll efter 2 timmar med toalettbesök före

300-400 ml: ny kontroll efter 1 timme med toalettbesök före

>400 ml: tappning eller KAD

Basala hygienrutiner

Konsekvent tillämpning av basala hygienrutiner på alla patienter som sjukhusvårdas för att minska risken för kolonisation av bakterier som kan orsaka urinvägsinfektion.

Ytterligare läsning

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har arbetat fram ett nationellt patientsäkerhetsmaterial som beskriver hur vårdrelaterade urinvägsinfektioner kan minskas.

I nationella vårdhandboken beskrivs hela processen kring urinkateter, både kvarliggande och intermittent sättning, indikationer och kontraindikationer för urinkateter, metod för kateterisering, dokumentation m.m. Personal som hanterar katetrar bör vara väl förtrogna med vårdhandboken, lokala riktlinjer och det material som SKR tillhandahåller om patientsäkerhet.

Lungor

LungorAllmänt

Allmänt

Vårdrelaterad pneumoni är den VRI som orsakar flest dödsfall.

LungorRiskfaktorer

Riskfaktorer

Individrelaterade riskfaktorer

Övriga riskfaktorer

LungorFörebygga vårdrelaterad pneumoni

Förebygga vårdrelaterad pneumoni

Åtgärder baserade på riskfaktorer

Postoperativa sår

Postoperativa sårAllmänt

Allmänt

Postoperativa sårinfektioner

Kirurgiska ingrepp är alltid förenade med en viss risk för postoperativ sårinfektion. Postoperativ sårinfektion är tillsammans med urinvägsinfektion och lunginflammation de vanligaste vårdrelaterade infektionerna. En postoperativ infektion klassas som vårdrelaterad om den är relaterad till ingreppet och debuterar inom 30 dygn efter operationen. Vid implantatkirurgi och infektion kring implantatet klassas infektionen som vårdrelaterad om den uppstår inom ett år efter operationen.

Postoperativa sårRiskfaktorer

Riskfaktorer

Flera faktorer avgör risken för postoperativ sårinfektion. Vid elektiv kirurgi (kirurgiska ingrepp som inte är akuta) är det av stor vikt att optimera patientens förutsättningar för att undvika postoperativa komplikationer, såsom sårinfektion.

Postoperativa sårFörebyggande av sårinfektion

Förebyggande av sårinfektion

Kärlkatetrar

KärlkatetrarTyper av kärlkatetrar

Typer av kärlkatetrar

Centrala infarter

Perifera infarter

KärlkatetrarDefinitioner och diagnostik av infektion

Definitioner och diagnostik av infektion

Alla venösa infarter innebär en infektionsrisk.

Lokal infektion i en centralvenös infart orsakas oftast av mikrobiell hudflora, som kan föras in vid inläggning, injektion eller infusion, eller vandra in längs kateterns utsida via insticksstället. Ibland sprids infektionen till blodbanan och leder till systemisk infektion. I vissa fall förs bakterier från blodbanan till katetern, så kallad hematogen spridning.

KärlkatetrarFörebygga infektioner

Förebygga infektioner

Alla typer av infarter utgör riskfaktor för kateterrelaterad infektion. Risken kan minskas genom att följa nationella och lokala rutiner.

Information om insättning, skötsel och handhavande av infarter i blodbanan finns i den nationella vårdhandboken och i lokala rutiner.

Hantering av perifer venkateter

Hantering av centrala infarter

Tarm

TarmMikrobiotan

Mikrobiotan

En mikrobiota är ett ekologiskt samhälle av mikroorganismer i och på djur och växter. Människan har flera kilo bakterier i kroppen, särskilt i tarmen men även i näsan och munhålan, på huden och i underlivet.

TarmClostridioides difficile

Clostridioides difficile

Sporbildande bakterie som kan orsaka diarrétillstånd av varierande grad i samband med rubbningar i mikrobiotan, då bakterien har möjlighet att föröka sig och bilda toxin.

Överväxt av toxinbildande C. difficile med diarréer och/eller kolit som följd kan utlösas av alla antibiotika, men är särskilt kopplat till användning av klindamycin, cefalosporiner och kinoloner. Sporbildningen gör att den lätt sprids inom vårdmiljöer och att den också kan vara svår att eliminera därifrån.

TarmCalicivirus

Calicivirus

Calicivirus orsakar vinterkräksjuka. Calicivirus, där norovirus (vanligast) och sapovirus ingår, är jämte Clostridioides difficile den vanligaste vårdrelaterade patogenen som orsakar diarré. Calicivirus är den vanligaste orsaken till gastroenteritutbrott på sjukhus, både patienter och personal drabbas.

Calicivirus kan behålla förmågan att infektera även utanför människokroppen, till exempel på förorenade ytor i ett rum eller på handtag.

Mikroorganismer och antibiotikaresistens

Mikroorganismer och antibiotikaresistens

Mikroorganismer och antibiotikaresistensResistensutveckling

Resistensutveckling

Resistens innebär att en infektion orsakad av en specifik bakterie inte går att behandla med ett visst antibiotikum. Resistens kan definieras av klinikern som behandlar patienten eller genom undersökning av bakterier på det mikrobiologiska laboratoriet.

Mikroorganismer och antibiotikaresistensAntibiotikaresistens och VRI

Antibiotikaresistens och VRI

Alla bakterier kan utveckla resistens i samband med antibiotikabehandling. Högt antibiotikatryck på våra sjukhus medför naturlig selektion av mer resistenta bakterier vilket i sin tur ökar risken för vårdrelaterade infektioner orsakade av resistenta bakterier.

Vårdhygienrutiner förhindrar spridning av mikroorganismer i vårdmiljöer.

Korrekt hantering av infarter minskar risken för smitta av egna bakterier, såväl resistenta som inte resistenta.

Fyra typer av resistenta bakterier är anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen: ESBL, MRSA, PNSP och VRE.

Mikroorganismer och antibiotikaresistensÅtgärder för minskad resistens

Åtgärder för minskad resistens

Det finns flera åtgärder som du kan vidta för att minska risken för att resistensutvecklingen fortsätter.

Följ vårdhygienrutiner för att minska bakteriespridning.

Följ lokala riktlinjer för screening avseende resistenta bakterier vid nylig sjukhusvård utanför Norden. I avvaktan på provsvar vårdas patienten på enkelsal med eget hygienutrymme.

Följ nationella rekommendationer om val av antibiotika. Undvik onödigt bred behandling.

Ge endast antibiotika vid adekvat indikation, då det verkligen behövs.

Dosera korrekt med så kort behandlingstid som möjligt, tillräckligt hög dos och tillräckligt många doser per dygn.

Undvik att behandla med preparat som ger hög risk för resistensutveckling.

Hygienrutiner

Hygienrutiner

HygienrutinerAllmänt om basala hygienrutiner

Allmänt om basala hygienrutiner

Basala hygienrutiner lägger grunden för att förebygga vårdrelaterade infektioner och smittspridning och ska alltid tillämpas för alla patienter av all vårdpersonal. Fungerande basala hygienrutiner är fundamentalt för patientsäkerheten. Rutinerna skyddar också besökare i vården och vårdpersonalens hälsa.

Klicka på bilden nedan för att läsa om förutsättningar för att basala hygienrutiner ska fungera

HygienrutinerBasal hygien i vård och omsorg

Basal hygien i vård och omsorg

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg gäller följande

Alltid

Arbetskläder

Hand­desinfektion

Vid behov

Handtvätt

Handskar

Skyddskläder

Stänkskydd

Andningsskydd

HygienrutinerÖvriga hygienrutiner

Övriga hygienrutiner